Ibland får man frågan man inte vill svara på. När det gäller att tävla så är jag ju ganska löjlig med mina vanor att göra vissa saker likadant varje gång. Min repväska är viktig att den får stå på en bra plats. Lätt att komma åt trots att jag nästan aldrig behöver något ur den så är den liksom tryggheten när jag är på banan. Ja just då är det jag min häst min väska o mina medhjälpare mot världen.

En annan vana jag har är att sjunga lite för mig själv på den musik som spelas i högtalarna, jag lever mig in i musiken för att tagga upp inför tävling. O en av dom sista saker jag gör är att när jag står i startboxen innan jag vänder runt så pratar jag med min häst. Jag säger några väl valda ord innan vi startar det hela. Ja det är både till mig och hästen. Detta har jag gjort så länge jag kan minns. O i min tro så är det bara jag som vetat om detta. Men för några år sedan så stod vi avslappnat på en tävling och kastade lasso på marken. Allt var lugnt och det var nog inga klasser i närheten. Det var jag och några andra ropers samt lite övrigt folk. Där ibland en liten tjej. Rätt vad det är frågar denna lilla tjej mig. – Vad är det du säger till din häst innan ni ska starta? Jag blir ganska ställd av frågan. Detta är ju min hemlighet, min och min hästs lilla stund av lugn och ro innan vi släpper i gång det hela! O där står en liten tjej och frågar mig om min hemlighet som ingen vet om!!!!

Jag snackar mig ur det hela lite som man gör. Men kan inte låta bli att tänka på detta varje gång jag ser denna lilla tjej som inte är riktigt lika liten längre. Vill ju inte reta upp en tonåring, ifall hon nu skulle läsa och minnas det hela! Men hur hade hon koll på en utav mina tävlingshemligheter. Kanske är det så att alla som står bakom startboxen på en tävling hör vad jag pratar tyst med min häst om! O här har jag i 14 år trott att detta var mellan mig och mina hästar!

Kanske måste dämpa mig lite?

/ Tommy.