Roligt med två nya som komenterat det förra inlägget ! Ja inte för att det är tråkigt med er som skrivit förut men det är ju roligt när det blir fler…

Visst är det så att egentligen så är det enda rätta att gå genom pölen. Men i dag gjorde jag tvärt om. Jag satt på en häst som jag är övertygad om att det är ganska lätt att få att gå genom pölen då han lätt går fram för skänkel. Men han hatar att flytta sig för den i sidled. Jag utnytjade då detta genom att ge honom en anledning att flytta sig. Det tog en stund men helt plötsligt så kunde jag flytta honom undan höger och vänster skänkel o vi hade inte behövt ta någon jätte diskution. I slutet på våran 5 km runda så gick vi även genom några pölar. Men jag var faktist ganska nöjd med mitt upplägg. Även om ni nu verkar tycka att jag gjorde fel!

Egentligen sköt jag bara upp ett bekymmer för att lösa ett annat. Frågan är ju om det är fel? Det är ju lättare att få en häst som kan gå undan för skänklar att gå genom pölen. Så vart ska man egentligen börja?

Vattenpölen är faKtist ett utav dom första problem jag kan minns att jag jobbade med en häst. Jag var kanske 10 år då eller så. Hade en toppen ponny som gjorde allt men han gillade inte grisar o vattenpölar.

Henrik har jag bytt många tankar och ider med genom åren. När vi träffades så var nog mest min inställning att man bara gör. Jag red in hästar och kastade lasso nästan enbart på känsla. O givetvis andras erfarenheter som dom delat med sig av till mig. Henrik var och är en tänkare. Så han började ställa frågor och komma med ider som till slut sakta men säkert fick mig att tänka efter. Jag hade en massa svar som jag inte ens visste om och en massa saker som jag behövde tänka ut svar på. Så är det ännu i dag givetvis. Jag hoppas på att få nya svar och nya frågetäcken i helgen!

I vilket fall så hade jag och Henrik en vattenpöls diskution redan 2002. Vi satt och red på en häst var längs vättern. Min häst vill inte gå i en vattenpöl och jag struntar i det. Var på han säger att så där gjorde Erika i går med. Men det skulle aldrig jag kunna göra! Jag är en för dålig ryttare för det sa han. I detta ögonblick var han nog lite väl hård mot sig själv… Men men tillbacks till historien. Henrik menade att han var tvungen att lösa alla problem med en gång så att dom inte växte och blev större och svårare att lösa.

Varför handlade jag som jag gjorde då? Enkelt! Jag var lat. I min värld satt jag och red länges en strand i sommar värme med en vän och vi skulle säkert hem o köra ropig. Det var mycket roping 2002. Så jag tänkte varför slösa tid här i dag när allt är så bra? När vi kan lösa det i morgon.

Visst har jag skrivit blogg inlägg om att man inte ska skjuta problemen fram för sig utan ta tag i dom med en gång! Men då blir ju frågan om det är okej att skjuta problemen framför sig om man har en plan för att ta tag i dom?

Eller om man har två problem som att gå undan för skänklar och att gå i vattenpölar ska man lösa ett i taget? Eller bägge samtidigt? Eller vilket ska man börja med?

Nu hoppas jag på massa tankar och svar om detta! O inte minst av er som redan gett er in i diskutionen!

/ Tommy.