Nu sitter jag hemma fram för min egen dator med mina fem medaljer liggandes på skrivbordet! En lång resa blev det… först hem från Nyköping, sedan lämnat Bosse hemma i Vedum och därefter lämnat Malins transport i Älmestad och slutligen lämnat Malin i Ulricehamn och nu äntligen hemma!

Förr kunde jag tycka det var lite dystert när tävlingar tog slut, då jag gärna hade tävlat mer på alla tävlingar!! Nu för tiden tycker jag oftast att det är skönt att få åka hem och nog borde jag vara nöjd, då jag har uppnått något jag kämpat så länge och mycket för! Ordagrant har ju faktist ropingen och denna satsningen mot de tio gulden faktiskt kostat mig både blod, svett och tårar!!! Men äntligen har jag faktiskt gjort det!!! Det tionde guldet ligger här brevidd mig, men när jag nu satt ensam i bilen hem från Ulricehamn, så började jag sakna målet! I så många år har jag nu jobbat mot detta och hoppats på att kunna fixa det, men vad ska jag sikta mot nu? Helt plötsligt kändes det lite tomt! Som om något försvunnit!

Jag hade bestämt mig för att om jag inte vann det tionde guldet i går, så skulle jag i så fall fira och skåla med den som besegrat mig för de nio det ändå blivit i rad! Nu fick jag istället skåla för tio, vilket klart var roligare!

Och snart har jag nog bestämt mig för vad jag ska satsa på härnäst, men jag ska försöka ta det lite lugnt med det! Resten av säsongen ska jag faktist strunta i resultat och allt, och bara köra för att det är skoj!

För det är ju just det roping är… det roligaste jag vet!

Jag vill ännu en gång tacka alla som hjälpt och stöttat mig mot detta!!! Och även er alla som givit uppmuntrande kommentarer och grattis-medelanden här på bloggen!!! Tack så jättemycket!!!!

/ Tommy