Tillbaka från Hökerum för lite lunch. Sedan är det resten av dagen hemma hos hästarna som gäller och sedan avslutar jag dagen med en ropingträning.

Det här med att sitta upp på en häst är för många ett bekymmer. I Canada var regeln att kunde man inte sitta upp på en häst fick man stanna hemma. Skälet till detta var att det helt enkelt inte fanns tid att hjälpa barn av och på hästar under arbetet.

I de fall jag nu tänker på är det inte att ryttaren är för kort, utan helt enkelt för klumpig! Jag har lite svårt att förstå den här problematiken… det borde inte vara så svårt att träna upp sin kropp så pass att man kan ta sig upp på sin egen häst. Jag skulle skämmas riktigt mycket om jag alltid var tvungen att ha en pall eller hjälp för att sitta upp. Tänk att vara tvungen att sitta av i skogen på en uteritt och sedan behöva springa och leta stenar eller stubbar att stå på, för att sedan därifrån klättra vidare upp på hästen.

Ridning är ju egentligen en ganska krävande sport, så jag tycker allt att om man inte kan ta sig upp på hästen är det nog dags att göra något åt detta bekymret…

Om jag nu är 10% invalid efter handskadan, så skulle jag nog känna mig som mer än 50% invalid om jag inte kunde ta mig upp på hästen. Detta om något hade sett till att få mig i trim för att klara uppgiften..

/ Tommy