Värme!! Det är nog det bästa som finns och det borde aldrig vara kallare än det är just nu!! Jag trivs så enormt bra i detta vädret!!!

Det här med min handskada är det många som funderar på. Hur livet ändrat sig efter skadan och vad jag kan och inte kan göra… Så här ett och ett halvt år senare är det på det stora hela ganska likt som det var innan skadan. Det är klart… det var en ganska jobbig period i början med att att komma tillbaka till både mitt arbete och min hobby, då både ock kräver väldigt mycket höger hand. Just den biten får vi dock ta en annan gång…

Jag kan i princip göra allt utan bekymmer – både ridningen och lassokastningen fungerar bra. Jag vet inte hur många kast jag har gjort efter skadan, men efter lite mer än tre månader efter skadan hade jag gjort åttatusen kast, som jag nämde för några veckor sedan här i bloggen. Nog kan jag anta att antalet kast har passerat tiotusen med råge i alla fall. Det är mest det pyssliga som är väldigt mycket svårare idag, såsom att plocka upp små saker, knäppa knappar, knyta upp knutar osv. Långsamt blir jag väl lite bättre på att använda min vänsterhand, även om den aldrig kommer bli lika bra som min höger, mer högerhänt än jag är det nog svårt att vara. På High Chaparral-tävlingen i år gjorde jag min första tävling efter skadan utan att vid ett enda tillfälle under tävlingen faktiskt tänka på min skada!

Försäkringsbolaget har bedömt min invaliditet till 10%. Klart att jag saknar de fingrar som inte finns kvar då och då, men det blir mer och mer sällan ju längre tiden går!

Nu är det Hökerum som gäller för att jobba två unghästar åt Peter Ljungberg, sedan har jag alla hästar här hemma och efter det står det roping på programmet.

/ Tommy