Blog Image

Tommy Arvidsson, Falköping

Tel: 0733-50 49 25

info@tommyarvidsson.se

www.tommyarvidsson.se

Johan Grundin på ropingbanan igen!

Juli 2008 Posted on Thu, July 31, 2008 23:14:25

I dag var vi både gamla och nya på ropingbanan… där var Linnea Andersson, Henrik Fittinghof, Catrine Bengtsson, Håkan Bergh, Johan Grundin och jag.

Den senaste tävlingen jag och Johan möttes på var SM i Helsingborg 2001. En av de roligaste SM-finaler jag varit med om och absolut den tuffaste. Alla tre medaljörer hade tid på under 10 sekunder sammanlagt. Som trea stod Kent Malmevik, tvåa blev Johan Grundin och jag vann den tuffaste SM final som varit i svensk roping historia! Om någon frågar vilken vinst som betytt mest, så brukar jag svara denna och mitt första SM guld 1998. Hur som helst… det var riktigt kul att se Johan tillbaka på banan och jag hoppas att vi snart får tävla mot varandra igen!!! Vi hade nog alla en bra träning!

Mitt första SM guld vann jag i dummy stopping 1998 i Stockholm. Jag bodde på Gotland på den tiden, 16 år gammal och jobbade för Ola Björqvist. Jag arbetade av min första quarterhäst som jag köpt ut av Ola – BF Rob Royal. Så det blev inte mycket pengar över. Hur som helst så hade jag haft ett bra ropingår, men hade inte råd att åka med egen häst till Stockholm. Därmed skulle det inte bli något SM för mig det året… men så dök ett erbjudande upp. Jag kunde få tävla en häst som hette Mr Spot Flit, han ägdes av Peo Ejderhall, och enligt Peter Ljungberg som hade flyttat till fastlandet och kände Peo, så skulle hästen fungera hyfsat!

Detta tackade jag ju inte nej till! Det var kval på plats det året och ska jag vara ärlig så minns jag faktist inte hur det gick på kvalet, men jag vet att vi tog oss vidare. Det roliga var resan dit… pengar hade jag ju inga men starten var betald av hästägaren som ville få sin häst tävlad. Från Gotland åker man båt till fastlandet. men eftersom jag inte hade några pengar till en biljett, så plankade jag på båten genom att åka under några höbalar i en transport. Väl på bildäck kan man ju kliva ut för då har de ingen koll längre. Några hundra hade jag att leva på i Stockholm… jag visste nog att det var lite knapert, men det skulle nog gå!

Vi kvalade ju som sagt vidare och väl i final hade jag inga planer på att fega, utan jag red hästen allt vad han kunde ge och ropade så bra jag bara kunde och detta resulterade i att jag fick med mig min första guldmedalj hem. Jag blev då också den yngsta i Sverige att ha vunnit ett SM i roping. Detta är ett rekord jag fortfarande är innehavare av, men det skulle vara roligt om det blev slaget! Jag vann desutom 1000:- och helt plötsligt var jag ju rik!!!! Nu kunnde jag både äta och dricka utan att tänka mig för under resten av helgen. På kvällen efter segern föll det sig så att jag hamnade vid samma bord i öltälet som Clair Miller från Canada. Det blev mycket unghäst- och ropingsnack, då vi båda delar desssa intressen. När kvällen började närma sig sitt slut så frågade han om jag skulle vilja komma till Canada och träna och tävla roping. Jag svarade givetvis JA, även om jag misstänkte att det var lite fyllesnack. Vi bytte i alla fall telefonnummer och adresser.

Jag åkte hem till Gotland för att vara med under medeltidsveckan, därefter skulle jag flytta till Borås för att arbeta för Peter Ljungberg. När jag varit i Borås några månader så ringde telefonen och det var Clair Miller som ringde och undrade vilket datum han skulle beställa biljetten till!!!! Jag hade ju lovat Peter att jobba fram till april, så jag tror vi bokade biljetten till 15 april. Jag åkte hem några dagar till Gotland innan det bar av mot Canada. Här slutar vi dock idag, för det var SMet det handlade om idag!

Blog ImageJag tog bara en bild på Johan och hans häst Bobban idag. Den blev tyvärr inte så bra, men bättre än ingen alls! Härligt med damm och värme!!!!

/ Tommy



Uppsittning – med eller utan pall?

Juli 2008 Posted on Thu, July 31, 2008 13:17:32

Tillbaka från Hökerum för lite lunch. Sedan är det resten av dagen hemma hos hästarna som gäller och sedan avslutar jag dagen med en ropingträning.

Det här med att sitta upp på en häst är för många ett bekymmer. I Canada var regeln att kunde man inte sitta upp på en häst fick man stanna hemma. Skälet till detta var att det helt enkelt inte fanns tid att hjälpa barn av och på hästar under arbetet.

I de fall jag nu tänker på är det inte att ryttaren är för kort, utan helt enkelt för klumpig! Jag har lite svårt att förstå den här problematiken… det borde inte vara så svårt att träna upp sin kropp så pass att man kan ta sig upp på sin egen häst. Jag skulle skämmas riktigt mycket om jag alltid var tvungen att ha en pall eller hjälp för att sitta upp. Tänk att vara tvungen att sitta av i skogen på en uteritt och sedan behöva springa och leta stenar eller stubbar att stå på, för att sedan därifrån klättra vidare upp på hästen.

Ridning är ju egentligen en ganska krävande sport, så jag tycker allt att om man inte kan ta sig upp på hästen är det nog dags att göra något åt detta bekymret…

Om jag nu är 10% invalid efter handskadan, så skulle jag nog känna mig som mer än 50% invalid om jag inte kunde ta mig upp på hästen. Detta om något hade sett till att få mig i trim för att klara uppgiften..

/ Tommy



10% invalid

Juli 2008 Posted on Thu, July 31, 2008 09:13:43

Värme!! Det är nog det bästa som finns och det borde aldrig vara kallare än det är just nu!! Jag trivs så enormt bra i detta vädret!!!

Det här med min handskada är det många som funderar på. Hur livet ändrat sig efter skadan och vad jag kan och inte kan göra… Så här ett och ett halvt år senare är det på det stora hela ganska likt som det var innan skadan. Det är klart… det var en ganska jobbig period i början med att att komma tillbaka till både mitt arbete och min hobby, då både ock kräver väldigt mycket höger hand. Just den biten får vi dock ta en annan gång…

Jag kan i princip göra allt utan bekymmer – både ridningen och lassokastningen fungerar bra. Jag vet inte hur många kast jag har gjort efter skadan, men efter lite mer än tre månader efter skadan hade jag gjort åttatusen kast, som jag nämde för några veckor sedan här i bloggen. Nog kan jag anta att antalet kast har passerat tiotusen med råge i alla fall. Det är mest det pyssliga som är väldigt mycket svårare idag, såsom att plocka upp små saker, knäppa knappar, knyta upp knutar osv. Långsamt blir jag väl lite bättre på att använda min vänsterhand, även om den aldrig kommer bli lika bra som min höger, mer högerhänt än jag är det nog svårt att vara. På High Chaparral-tävlingen i år gjorde jag min första tävling efter skadan utan att vid ett enda tillfälle under tävlingen faktiskt tänka på min skada!

Försäkringsbolaget har bedömt min invaliditet till 10%. Klart att jag saknar de fingrar som inte finns kvar då och då, men det blir mer och mer sällan ju längre tiden går!

Nu är det Hökerum som gäller för att jobba två unghästar åt Peter Ljungberg, sedan har jag alla hästar här hemma och efter det står det roping på programmet.

/ Tommy