Det blev ett riktigt bra jobb… Militären på Skövde skjutfält hade fått span på tre kvigor som betade i utkanten av ett fält. När vi kom dit så förflyttade de sig in mot mitten av detta gigantiska fält – guldläge för vår del!!!

Jag följde den ena skogskanten ner, med motvind och lite buskar som skydd. Så jag var ganska osynlig. När jag hade kommit i position bakom djuren, så jag kunde få de att gå i rätt riktning om de skulle komma på oss, korsade Henrik över fältet framför och in i skogen på andra sidan. Han gick med andra ord osynlig för korna där och i skogen såg även han till att komma bakom djuren.

Väl på plats, bestämmer vi via komradion att det är dags för mig att röra mig fram mot djuren. Sagt och gjort… som ni ser på första bilden var det en buske mellan mig och djuren, så jag lyckades smyga fram så det bara var tio eller femton meter mellan oss, innan dom upptäckte mig. Då kunde vi med en gång lista ut vilken som skulle bli den besvärliga kvigan… Den ljusa kvigan kör då upp huvudet i vädret och börjar leta flyktväg, samtidigt som Henrik kliver ut ur skogen. Det blir en liten flykt från kvigornas sida, men med riktigt gott om plats kan vi stoppa de några gånger åt varje håll.

Efter att ha cirklat de och vant de vid att hänga ihop och när vi vet att vi hinner med de vad de än hittar på, börjar vi förflytta de åt det håll de ska. Efter ungefär en och en halv kilometer har vi två möjligheter… antingen driva de längs en grusväg med skog på bägge sidor eller att ringa dit bonden med grindar… Vi väljer det senare. Nu blev det en timmes väntan innan bonde och grindar är på plats och riggat klart.

Efter detta försöker vi så lungt och fint som möjligt driva in djuren i fållsystemet och det är nu den ljusa kvigan börjar bråka. Hon har ingen större lust att bli tamko igen!!! Efter ett antal försök där de lyckas finta oss, bestämmer vi oss för att fånga in den ljusa eftersom hon bara ställer till oreda.

Jag får ta fram lassot och efter en stunds kojakt lyckas jag till slut fånga henne. Tillsamans med djurägaren förflyttar jag nu denna kviga in i fållsystemet.. Under tiden ser Henrik till att de andra två, lite mer samarbetsvilliga kvigorna, följer efter. De gör de snällt och vi har nu alla kvigorna i fållan och kan därmed stänga till och invänta djurtransporten som kommer och hämtar de. Lastningen gick bra och kvigorna får nu sitta i ladugårdsarrest ett tag framöver!

Några djur har kommit in i andra kohagar, men det är fortfarande över ett tjugotal kvigor kvar i skogen runt omkring Skövde skjutfält… så vem vet… det kanske blir mer berättelser här ifrån.

Det är inte lätt att ta bilder samtidigt som man jobbar, men jag fick med mig lite bilder hem idag. Som ni kan se var det väldigt gott om plats för oss och ni ser även den ljusa illbattingen. Busken som är fotad… där bakom fanns kvigorna och det var därifrån jag kom.

Efter att ha letat rätt på min mobiltelefon som jag tappade under ropingen, samt även min hatt, kunde vi bege oss av hemåt.

/ Tommy